Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Mumin mammans kokbok

Kokboken är grafiskt formgiven med svartvita illustrationer och med olika citat ur muminböckerna. Boken inleds med det sunda mottot ”allt som är trevligt är bra för magen” och är uppdelad efter vad dagen bjuder på, tillexempel ”till frukost”, ”till lunch”, ”på utflykt” eller ”en sommarkväll”. Här finns Lilla Mys rabarberpaj och Mumintrollets fattiga riddare. Här finns Muffins på filifjonkans mormors vis och Sniffs kalasköttbullar. Och mycket mer, för det är en tjock bok med många recept på varje sida.

Recepten är textbaserade efter ”det här behöver du” och ”så här gör du”. De recepten som är lite lättare att göra är utmärkta med en sprudlande glad Lilla My. Jag tycker inte att detta är en nybörjarkokbok för det krävs erfarenhet för att läsa recepten (som är helt textbaserade.) Men varför inte slå kloka huvuden ihop och hjälpas åt. Det blir roligare då.

Boken är genomgående svartvit och utan lockande färger – som kokböcker generellt har. Jag tycker att detta gör Tove Jansson och hennes figurer rättvisa. Detta är lika mycket en konstbok som en kokbok. En samling matminnen ur Tove Janssons verk.

Författare: Simi Malila med bilder av Tove Jansson
Förlag: Schildts (andra upplagan 2005)

Annonser

Kyrkogårdsboken

Boken börjar läskigt, en man som kallas Jack, kommer in till en barnfamilj och mördar alla – utom det minsta barnet. Den lilla bebisen kommer undan och tultar ensam bort mot den intilliggande kyrkogården. Mördaren jagar efter honom och kommer nästan ifatt. Men på kyrkogården får den lilla pojken skydd från oväntat håll.

Detta är en historia som Neil Gaiman berättar med precision och övertygelse. Vi får följa när den överlevande pojken adopteras av två andar och hans väg att undkomma mannen Jack. De vänner pojken möter på kyrkogården kanske inte lever, men de beskrivs mycket levande och humoristiskt. Boken är överraskande och blir aldrig tråkig. Det är en fantastisk historia om livet, döden och att klara sig på egna ben.

”Där ute finns mannen som dödade din familj, och  jag tror att han fortfarande letar efter dig och fortfarande vill döda dig.”
Han ryckte på axlarna ”Och?” sa han ”det är bara döden. Jag menar, alla mina bästa vänner är döda.”
”Ja” sa Silas tvekande. ”Det är de. Och de är i stort sett färdiga med världen. Det är inte du. Du är levande. Det betyder att dina möjligheter är oändliga. Du kan göra vad som helst, bli vad som helst, drömma vad som helst. Om du förändrar världen, så förändras den. Möjligheter. När du väl är död, så är det borta. Slut.”

Även om historien utspelar sig på en kyrkogård upplever jag den inte läskig eller obehaglig så att man kan få mardrömmar. Faktum är att den här boken trotsar en rädsla hos mig när den får mig (och säkert alla som läser den) att vilja besöka en kyrkogård på natten. Kanske prata med någon som bor där, försiktigt tona in i kyrkan, knacka på gravstenar och lyssna på historier från förr.

På den här adress kan du höra Neil Gaiman själv läsa sin historia på engelska: http://www.mousecircus.com/videotour.aspx?VideoID=1

Titel: Kyrkogårdsboken
Författare: Neil Gaiman
Förlag: Bonnier Carlsen 2010

Dogge Doggelito gör en fantastisk uppläsning av Douglas Foleys första bok om elvaårige Habib. Habib är en kille som funderar mycket om livet, sin omgivning och på kärleken. Kanske mest tänker han på tjejen han är kär i och på meningen med livet. I dagboksform låter Foley Habib berätta sin vardag för läsaren. Många gånger känns det som om man tjuvlyssnar på en elvaårings tankar och funderingar. Det är en trovärdig och humoristisk skildring av allvaret i att vara kär och meningen med livet.

Det är en bok att lyssna på i bilen när det ska bli en lång resa. Jag är övertygad om att alla åldrar kommer att upptäcka och uppskatta olika delar av Habib. Spänn fast säkerhetsbältena eller gå in när det regnar och lyssna på Habib!

Författare: av Douglas Foley, uppläst av Dogge Doggelito
Förlag: Bonnier Audio 2006

Kokboken med Sven Nordquist älskade figurer lockar egenkännande med bilder ur böckerna om Pettson och hans busiga katt. Här finns tillexempel pannkakstårtan och julbaket, men också nya bilder på grönsakshackning och matglada mucklor. Boken är upplagd efter årstidernas skiftningar och varje ny säsong börjar med en liten historia.

Recepten följer troget vad jag kan tänka mig Pettsons och hans generation vill se i en kokbok. Här finner vi; kokt gädda, svampomelett och nässelsoppa med kokta ägg.  Här finns också något som jag föreställer mig att Findus och barn gillar; Saftkräm, Äppelkaka och frasvofflor.

Men vilken målgrupp riktar sig boken till? Pettson eller Findus?

Recepten är textbaserade efter en lista av ”det här behöver du” och ”så här gör du”. Det finns ingen beskrivning av vad måtten i recepten betyder eller en redogörelse för vad man bör tänka på. Många svåra termer används i recepten som tillexempel ”lätt brynt” eller ”medelvärme”. Detta gör att boken inte är speciellt pedagogisk eller en bra första kokbok. För att laga mat eller baka utifrån den här kokboken får vuxna och barn samarbeta – vilket är både roligt och spännande – och kanske att föredra i början? Men samtidigt tycker jag att den hade kunnat vara betydligt mer beskrivande och använda sig mer av förklarande illustrationer.

Jag tror att kokboken riktar sig till sådana som jag – en matlagningsintresserad med starka minnen av Pettsons pannkakstårta! Jag får det jag vill – den bästa receptbeskrivningen är på just pannkakstårtan. 

Titel: Pettson och Findus kokbok
Författare: Text och bild; Sven Nordquist, recept: Christine Samuelson
Förlag: Opal 2004

Den bästa bok jag någonsin läst heter Tordyveln flyger i skymningen (Maria Gripe, BonnierCarlsen 1978) skriver jag överst på min ”bra böcker – lista” när jag är 13 år. Idag är jag 23 år och har läst om boken många, många gånger. Minst en gång varje sommar. För boken är ett riktigt sommaräventyr. Det handlar om hemliga brev, övernaturliga sammanträffanden och en egyptisk gravstaty – allt i Ringaryd i Småland. Påverkad av nostalgiska minnen och egna sommaräventyr känner jag de tre ungdomarna i boken utan och innan.

Otroligt nyfiken köpte jag därför originalet som Maria Gripe och Kay Pollak skrev till Radioteatern 1976 (cd-bok från Records Sveriges Radio 2009). Jag var riktigt spänd på att få höra alla röster och följa historien.

Min starka övertygelse är att mycket lite kan förstöra en uppfattning om hur någonting ska vara. En filmatisering av en bok kan förstöra allt och man kan aldrig se sina inre bilder igen. Jag har aldrig hört en radioteater av något jag läst förut. I detta fallet måste mina inre bilder vara skyddade och min föreställning om miljöer inte bli förstörda av en dålig kameravinkel. Hur personerna i boken talar kan jag inte riktigt säga att jag har klart för mig. Om jag tycker att de är fel, då kan jag stänga av, bestämmer jag mig för.

Radioprogrammet från 1976 uppfyller mina förväntningar, även om den inte är lika djupgående och många av de motgångar som ungdomarna möter i boken inte infinner sig i radioprogrammet. Men det är ”rätt” röster, skådespelarna har god inlevelse och musiken som finns med passar bra. Det där mystiska och övernaturliga finns med. Alla karaktärernas samspel finns där – om än något förenklade. När jag lyssnar tänker jag på att försöka höra historien med nya öron – annars blir mysteriet allt för uppenbart eftersom jag kan slutet.

Jag är övertygad att du som hör historien för första gången tycker att den är spännande och vill läsa boken – så gör det!

”Många av oss har nog varit med om obetydliga och skenbart helt slumpmässiga händelser fått viktiga följder” – Tordyveln flyger i skymningen

Barn målar barns rättigheter

Hur, med hjälp av bilder, illustrerar barn i årskurs 3 och 6 barns rättigheter? Kan man se skillnader, mellan de två årskurserna, i barnens illustrationer av barns rättigheter? 

Nyfiken som jag är, besökte jag två klasser, årskurs tre respektive sex på en skola i Eskilstuna. Syftet med min lilla undersökning var att låta elever i årskurs tre och sex rita varsin bild som handlar om barns rättigheter. Bilden fick, om barnen så ville innehålla en liten text, vilken kunde förklara bildens innebörd.

Barnens bilder visade att barnen har relativ god kunskap om barns rättigheter om man ställer dem i relation till barnkonventionen. Mina resultat visade att vanligast förekommande tema bland samtliga av barnens bilder är; barns rätt till mat och vatten 14 %, rätt till skola 14 %, rätt till pengar 10 % och rätt till sjukvård 8 %. Mindre förekommande teman bland samtliga av barnens bilder var; barns rätt till välmående 5 %, rätt till bostad 5 %, rätt till lek 5 % och rätt till vuxna 5 %. När jag såg till samtliga av barnens bilder gällande övriga rättigheter (35 %) var det många olika teman som illustrerades. Några exempel var; barns rätt till ett privatliv, rätt till att inte bli slagen, lika värde, rätt till att dö, rätt till inlines, religionsfrihet och rätten till att inte behöva uppleva krig. Min uppfattning var att barnen tyckte att det var roligt. En del barn frågade mig dock om vad de fick tillåtelse att rita och skriva. Jag försökte förklara för dem att de fick rita och skriva vad de ville. Jag har inte svaren, det är de som har.

Mina resultat visade vidare att vanligast förekommande tema bland bilderna från årskurs tre var; barns rätt till mat och vatten 19 %, pengar 16 %, lek 16 % och skola 13 %. Vanligast förekommande tema bland eleverna i årskurs sex var; barns rätt till skola 10 %, mat/vatten8 %, sjukvård 8 % och pengar 5 %. En av de mest tydliga skillnaderna mellan de två årskurserna är att endast elever i tredje klass illustrerade lek och att endast elever i sjätte klass illustrerade sjukvård. Kanske kan det vara så att leken ges större utrymme på lågstadiet än den gör på mellanstadiet. Elever i årskurs tre har fler lektimmar i skolan, vilket kan tänkas påverka barnens syn på lek. De blir medvetna om att vuxna anser att leken är viktig för dem. En annan skillnad är att pengar illustrerades på så olika sätt. Elever i årskurs tre ritade kontanter och elever i årskurs sex ritade kreditkort. Jag tror att barn påverkas mycket av massmedia. Det kan handla om reklam på TV, filmer och tidningar. Barn påverkas och influeras dagligen. När det gäller kreditkort så tror jag att eleverna i sjätteklass kanske inte är helt medvetna om kortets betydelse. Många produkter marknadsförs idag genom möjligheten till att köpa på kredit. Många vuxna lockas av det, vilket barnen uppfattar. Att kunna handla utan pengar. Det är även vi vuxna som signalerar behov och begär till barnen. Slutligen var det intressant att eleverna i årskurs tre illustrerade en rättighet medan eleverna i årskurs sex illustrerade ett flertal rättigheter i sina bilder.

Jag går inte in på någon analys av resultaten utan avslutar med att säga att det varit kul och intressant att se till barnens bilder Det mest intressanta resultatet var nog för mig motivet pengar. Jag trodde inte att det skulle bli så tydligt i barnens bilder av deras rättigheter.

 

I väntan på far (ett barndomsminne)

”Vänta på far” är en vers skriven av Caroline Schytte Jensen. Versen går att finna i ”Världen är stor”, Min skattkammare del IV (1958). Min far läste ofta versen för mig under min barndom. Jag tyckte det skulle vara intressant att reflektera över de tolkningsnivåer som möts, jag som barn och jag som vuxen.

Det var omöjligt för mig att frigöra mig från de förväntningar, åsikter, fördomar, känslor och värderingar som jag har. Min förförståelse sedan innan var ganska klar. Jag visste att jag tyckte om dikten som barn och känslan var stark eftersom jag kom ihåg texten så väl. Jag försökte nu att tolka versen utifrån olika perspektiv så att jag kunde låta de olika tolkningsnivåerna mötas dvs. jag som barn och jag som vuxen.  Meningen med detta var att jag vill få en djupare förståelse av versens innebörd och mening för mig.

Vänta på far

Tre rara småbarn med ögon blå

Stilla i skymningen samman står,

Titta så ivrigt på alla dem

Som ifrån staden nu komma hem.

De vänta på far, vänta på far, trycka sig mot fönstret och vänta på far.

Gabriel fyllde i våras fem,

Han väntar tyst, han är störst bland dem.

Mot rutan trycker han pannan tätt

Och stirrar, stirrar. Han önskar hett,

att far vore här. Han väntar på far,

stirrar mot gatan och väntar på far.

Anne Marie bredvid honom står,

Söt liten unge på fyra år.

Små ljusa lockar har tösen vår,

Vid broderns sida hon storögd står.

Hon väntar på far, väntar på far.

Ja, du kan tro att hon väntar på far!

Och Kristian, lille minste bror,

han längtar värrre än någon tror.

Far måste komma, nu är det brått

för far har lovat att köpa gott.

Kommer ej far? kommer ej far?

Åter han frågar: ”när kommer far?”

Länge de vänta, syskonen små,

förbi på gatan så många gå.

Äntligen! nej? är det han? få se!

Mot dörren rusa de alla tre.

Här kommer far! här kommer far!

Hurra, här kommer vår egen far!

När jag tänker tillbaka på vad jag minns så är det bara positiva minnen. Jag tyckte om att sitta i pappas knä och lyssna till texten. Pappa hade även ett särskilt sätt att läsa den på. Han älskar den själv och det märktes väldigt tydligt på honom. Versen handlar om tre barn, men i mitt fall så var det som om den var skriven till oss, mig och min syster. Det är vi två som väntar på far. Idag så många år senare så har jag en annan bild av versen, där känslorna spelar en viktig roll (bör nämnas att vi hade en bristfällig kontakt till vår far under många år). En känsla av att vara arg. Texten handlar ju om en far som kommer hem osv. Jag kände mig lurad och förd bakom ljuset som barn, eftersom jag inget visste. När jag prövade min tolkning fick jag en annan förståelse för mig som barn och mig som vuxen. När jag tänker efter så var ögonblicken i min barndom äkta, visst var jag lycklig. Ingen kunde ju då gå händelserna i förväg. För mig blev det viktigt att se utifrån kontexten, vilket gav mig nya insikter om mig själv. De olika betydelserna förändrades och innehållet fick en ny mening, vilket resulterade i att hela min uppfattning av verket förändrades. Genom att gå i dialog med versen har jag på något sätt berikat mig med mer kunskap om mig själv.

Jag kan verkligen rekommendera er som läser detta att ta ett kärt barndomsminne för att studera på nytt. Du kan komma att fördjupa din självkännedom!